fredag 9 september 2011

Tom avdelning men full

Nu har jag skrivit hem hela kirurgavdelningen. Inga patienter kvar förutom min hysterectomi och en stackars lårbensfraktur som har 10 veckor kvar i sträck. Hade man kunnat spika henne hade hon varit hemma i byn för länge sedan. Dessvärre är hygienen och steriliteten på en behagligt låg nivå så man kan inte göra inplantat. Hygienmänniskorna lyser med sin frånvaro och Dr här gör i princip allt i sina civila kläder. Möjligen hänger de på sig ett grönt slaktarförkläde i galon innan de skall gräva i infekterade sår. Fast skrivit hem o skrivit hem är en liten sanning med en viss modifikation. Alla patienterna är kvar i sina sängar. Varje dag skrattar de när jag kommer. Gladast är killen som ätit några kg rostade frön som täppte igen tarmen på honom. Efter riklig mängd laxermedel fick vi ut fröna utan att behöva skära vilket alla trodde skulle behövas. Inga patienter går hem innan de har betalat. Och det kan ta tid eftersom de inte har pengar och det tar tid innan anhöriga kan samla ihop tillräckligt. På förra Afrikanska sjukhuset som jag arbetade hade de ett lager fullt med cyklar, radioapparater, möbler mm mm som patienterna betalade i natura med. Samtidigt som de är utskrivna ligger de kvar och notan tickar vidare med ca 30 kr per dag. Det är ett märkligt lugn över sjukhuset. Inte mycket patienter. Förmodligen har folk inga pengar så de väntar tills det är kris och dels är et lärarstrejk så alla barnen är hemma. Lärarna strejkar eftersom de pengar som de skulle ha i lön har gått till militären istället. Omfördelning av resurser som ingen vet hur det skedde och vem som bestämde det. Folk går också oftast först till lokala kliniker och till lokala trollgubbar innan de kommer hit. Hade en liten kille just som hade blivit omskuren av en lokal förmåga. Han hade skalat av all hud och gjort ett extra hål för att urinen skulle komma ut lättare. Det såg för jävligt ut. Det gick inte undersöka killen eftersom han skrek och försökte fly. Hans mamma gav honom en lusing för att han skulle vara tyst. Et gjorde u inte saken bättre. Till slut hittade jag en butelj eter och det lugnade honom. Gammal beprövad metod. Hungersnöden som härjar i norra Kenya har inte slagit genom helt här. Folk har lite att äta och faktisk finns det en hel del på marknaden. Grönsaker, getter och Auschwitzkycklingar går at köpa men folk har inte mycket pengar. Det växer inte mycket eftersom det inte har regnat sedan november. Men klart de äter inte smörgåsbord varje dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar