Man lär sig fort....

Man lär sig fort! Igår skulle jag göra ett ultraljud på en gravid. Maskinen var från förra seklet men den fungerade. Jag hade kollat lite på hur min något mer vana kollega gjorde någon dag tidigare och det såg inte så svårt ut. På med lite klet och så körde jag proben fram o tillbaka på magen. Efter en stund hittade jag ngt stort runt med skarpa kanter som pekade nedåt vilket kunde tolkas som huvudet. Från det gick det någon lång zig zag struktur som såg ut som en huggorm vilket tolkades som ryggraden. Till slut var det något som blinkade mitt i bilden, voila´hjärtat. Barnet var vid liv, Något annat har jag inte sett blinka i magen på folk. Perfekt undersökning! Huvudet ner = bra, huvudet upp = inte bra. Dagens nästa nummer. Kejsarsnitt. Hur många har man gjort i sitt liv. Sisådär om man räknar lite grovt utan att överdriva, typ inget. Men principen är ju inte så svår. Det är något stort mitt i magen som man knappt kan missa som är fyllt med något som skall ut. Hur svårt kan det vara? Snabbtitt på Youtube och in på sal. Efter att ha klätt patienten/mamman med dukar som såg ut att vara från en bilverkstad var det bara att börja ta sig in. En sak kommer man snabbt på, blödningar slutar oftast av sig själv. Framme vid livmodern, det stora mitt i, ett djupt andetag och in med kniven. Först blev jag översköljd av en fontän av vätska som välde ut. Sen såg jag något svart, hårigt och slemmigt. Min första tanke var ”va fan är detta?? Abscess, tumör, en alien, jag är helt fel på det” och liknande men sen kom jag på att det var det som skulle ut. Det var bara att gräva ut hyresgästen som var hal som en ål. Livmodern såg ut som en kyckling, inte en broiler, men snarare som en majskyckling i storlek. Nästa snitt blev jag igen översköljd men nu visste jag att någon bodde där. Men till allas förvåning var där två hyresgäster som blev vräkta. Lessons learned: Är man i Afrika så är det något svart, slemmigt och hårigt som kommer ut. Huvudnumret var dock en ung kvinna som hade en livmoder som var stor, inte som en majskyckling utan snarare som en minikalkon eller en liten get. Hon hade blött i några dagar och började bli vit. Jag blev tillfrågad om jag kunde ta bort den. Efter att ha tittat runt i rummet insåg jag att jag var den enda som i alla fall hade en teoretisk kunskap om hur man gjorde. Trots allt hade jag gått kursen för 15 år sen och visste var en låg. Snabb konsultation i en tysk gynekologibok, de är bra på anatomi, i Primary surgery in developing countries och några SMS skred jag till verket. Den var iaf lätt att hitta, den lilla kalkonen. Efter 3h var den ute. Och igen denna iaktagelse, det mesta slutar faktiskt blöda efter en stund. Så dagens skörd, 3 nya Kenyanska löpare och en kalkon mindre. Återstod bara en sak. Att ta sig till den närmaste baren och köpa en Guiness för att fira kirurgins triumfer. Ja, bar o bar, ett plåtskjul med ett litet gallerförsett bås där de säljer pilsner och lokalt gift i små plastflaskor.