Infrastruktur

Kenya har ca 37 miljoner invånare och minst hälften av befolkningen är barn. Orten Mutomo har ca 17 000 invånare, varav centralorten 3-4 000. Övriga bor i utspridda små lantgårdar, shambas, eller i mindre byar i de tre ”sublocations” Kandae, Kitoo och Mwala. Etniskt är befolkningen homogen och tillhör stammen Kamba. Det finns både muslimer och kristna i området, som är ett av de lugnaste i Kenya.

Fattigdomen är utbredd och en majoritet har beräknats leva under fattigdomsgränsen 1.25 USD per dag. Distriktet bedöms vara det tredje fattigaste av Kenyas mer än 70 distrikt. Det finns inga industrier. Majoriteten av dem som får regelbunden inkomst arbetar i servicesektorn, som lärare, i den statliga administrationen eller är egna företagare. Lantbefolkningen får huvudsakliga inkomsten genom handel med getter, höns och i viss mån nötkreatur och försäljning av majs och frukt och grönt på marknaden. Svält är vanligt förekommande. Många utvandrar till större städer för att försöka få arbete.

2,5 miljoner barn är föräldralösa i Kenya. Orsaken till föräldrarnas död är i ca 40 % AIDS men andra vanliga orsaker är malaria, tbc och olyckor. Släkten, och i första hand mor- och farföräldrar och syskon tar hand om de föräldralösa barnen. De som inte får hjälp hamnar i stor utsträckning i prostitution. Förhållandena i Mutomo skiljer sig inte så mycket från landet i övrigt. Antalet föräldralösa barn är stort och flertalet tas om hand i familjer men barnprostitution förekommer också i Mutomo. Bland annat är genomfartstrafiken där stor och det finns flera små hotell med övernattande chaufförer. Dessa bidrar också till spridning av HIV smitta.
Brister i infrastruktur har hämmat utvecklingen i Mutomo. Distriktet saknar vägar med beläggning och vägarna är dåligt underhållna med farliga gropar och ojämnheter. Fordonen kryssar sig fram med användande av hela vägbredden. Under regnperioden är vägarna i värsta fall oframkomliga då lågt liggande broar svämmas över. Huvudvägen till den tidigare distriktshuvudorten Kitui är drygt 7 mil lång och tar 2-2,5 timmar med bil. Till Nairobi tar det ca 6-7h med bil. Den dåliga vägstandarden ger inte bara längre transporttider utan också stora kostnader för reparation av skadade fordon och ökad olycksfallsfrekvens.

Det finns ingen järnväg till Mutomo. Den allmänna kommunikationen upprätthålls med överlastade större bussar och livligt dekorerade minibussar (matatus) som är ett slags delade taxis med fast rutt men utan fasta hållplatser och tidtabell. Bekvämaste sättet att ta sig till Mutomo från Nairobi är att flyga med ett mindre plan. Landningsbanan av sand kan användas under torrperioderna.

Elektricitet via nationella nätet har 2010 dragits till Mutomo. Kostnaderna för anslutning och förbrukning begränsar dock möjligheten för privata hushåll att ansluta sig. Vid behov används annars dieseldrivna generatorer eller i viss utsträckning solpaneler. Internet fungerar hjälpligt genom särskilda lösningar. Vid missionssjukhuset finns sedan ett par år exempelvis ett informationscenter som är utrustat med datorer. Det finns också internetkaféer men ännu finns ingen mer utbredd användning av internet. Däremot fungerar mobiltelefonin mycket väl och med flera konkurrerande telefonoperatörer. Mobilt Internet fungerar också relativt väl. Det finns täckning i nästan hela distriktet och flera affärer som säljer kontantkort och laddning av mobilerna.

Sedan Mutomo blev eget distrikt 2007, det tillhörde tidigare distriktet Kitui, har utvecklingen påverkats positivt. En egen distriktsadministration har byggts upp och två banker har etablerat sig i centrum. Det finns även uttagsautomater för kontanter.