Triumfer

Kirurgin, den efter matematiken renaste vetenskapen, firar sina triumfer även här i Mutomo. Glada och tacksamma patienter som sluppit med en hårsmån ur klorna på olika tråkigheter. Gentlemannen med sin lika glada hustru är en prostatectomi, min första som överlevde, som numera både kan kissa som en ungdom, kan slippa sin kateter och eventuellt om gud vill göra fler barn än de 11 han redan har. Fotbollslaget behöver även avbytare. Kvinnan med tältet i sängen har en lårbensfraktur som vi dessvärre ite kan spika eftersom det dels saknas utrustning och dels inte är tillräckligt hygieniskt för att spika henne. Därför får hon ligga i sträck i tre månader. Otroligt nog tar hon det som en man och klagar inte på sin torftiga tillvaro. Den gladaste kvinnan är en hysterectomi, även den min första, på ca 5kg. Hon är glad och utskriven. Men eftersom hon saknar lite pengar för att lämna sjukhuset är hon mer som på ett korttidsboende eller ett spa tills familjen har samlat tilräckligt. Resten är några oklara som även de är mer som på ett spa än på sjukhus. Dock har den ena blivit biten av en kobra och håller på att utveckla en necros på handen. Om man blir biten av en orm får man 50000Shl från Kenya wildlife som kompensation, och om man dör får familjen 200000Shl

Vanlig avdelning

Som synes en helt vanlig avdelning på sjukhuset. Dr Sarah (i hucklet) har varit här i knappt ett år. Kommer ursprungligen från Uganda och har hamnat här efter ett något misslyckat äktenskap som dock resulterade i tre barn. De kommer varje dag och hälsar på muzungun. En dag trodde de att ölflaskan på bordet innehöll läsk och försökte ta den. Det fick jag ju stoppa så att de inte skulle hamna i det muslimska helvetet. Dr Sarah siktar högt och håller på med sin masters och PhD. Har jag lite tur kanske blir jag en dag inbjuden till en blivande minister. Skterskorna är som överallt. Bara det att de är nunnor här. Försöker an förklara något tittar de bara oförstående på en. "men så brukar vi inte göra". Som sagt det är samma som hemma. I vanliga fall är sjukhuset övrfullt men nu pga pengabrit är det rätt tomt.Bara BB är fullt. Kan de något i Afrika så är det föda och ffa tillverka barn. Det föds n massa barn i byarna men de som har komplikationer kommer hit. Betalningen skötr tykarna om. Mödravrden sponsras utifrån via någon religiös organisation. Eg kan man säga "fattas bara", är man emot preventivmedel så får man i alla fall betala konsekvenserna. Fikarummet på op är enkellt men trivsamt. Te serveras varje dag och även bröd om någon köper. P operationsdagarna får vi get och Ugali från köket. Dock föreligger det någon form av fiendskap och närmast krig mellan op och köket. Op personalen tex Fred, med 18 år på sjukhuset, tycker att köket snålar på geten och att de bara får lite soppa. Dessutom vägrar köket leverera socker till teet och det finns ingen Kenyan som dricker något utan socker.

Metropolis

Metropolis Mutomo. Tre eller fyra gator, några gränder, en o annan bakgata och ett busstorg.  Utanför den afrikanska buschen men vegetation som man knappt kan penetrera. Staden kan även ståta med en flygplats. Visserligen går det mest getter där och flygplanen lyser med sin frånvaro men ett och annat har landat då ffa med VIP som har råd. När kantinen på sjukhust skulle invigas så kom det en minister flygande från Nairobi och klippte bandet. Sedan dess är kantinen stängd. Hugade kan söka chefsskapet över kantinen emn då måste man ha både högskoleutbildning och erfarenhet samt vara ärlig och religiös. Damm överallt. Den röda törnebeströdda afrikanska jorden är överallt. Törnen som sätter sig i fötterna på alla fattiga som går barfota. När det blir infekterat och de har råd kommer de vandrande miltals till sjukhuset. Några kafeeér där de serverar get, te och cola. Några barer där man knappt vågar sig in. En o annan "restaurang" där man inte vågar äta get, det är allt. Ja förutom skönhetssallonger. Hela stan vimlar med damfrisörer och "beauty parlours". På varje hörn i stan finns det en skönhetssallong. Hur har de råd? Folk har inte pengar till Ugali men håret har de råd att fixa. det finns inte två kvinnor i stan som har samma frisyr. Alla har olika. Har de inte råd med en egen så har de iaf köpt en paruk. Två snabbköp med datakassor. Halva affären är hygienprodukter resten lite kakor, ugali och en o annan konserv. Kyldiskar finns knappt. Geten hänger bakom glas i värmen hos slaktaren mör o fin.

Biskopen kliar sig i näsan

Det kom in en yngre kvinna idag med blödningar. Efter lite parlamenterande och utfrågning kom det fram att hon var gravid. Spontana aborter är vanligt så det var första tanken. Men sedan framkom det att hon var änka sedan ett år och hade två  barn. Grannen som var gift kom och hälsade på och ”befriendlied her” som det sas och hon blev gravid. Preventivmedel är det ju rätt ont om. Eller eg inte så ont om utan snarare ont om pengar och bannor från kyrkan om man använder dem. Hon insåg att hon inte hade råd med fler barn, mannen var gift, han skulle aldrig gifta sig med henne och inte ge henne pengar och hon skulle inte bli trodd i byn att hon blev gravid med den helige anden så hon gick till en lokal abortör. Det är inte helt ovanligt. Han använde den gamla beprövade metoden med att stick hål med en rostig ståltråd. Problemet var dock att han inte bara stack hål på vad det nu man sticker hål på utan att han också stack hål på livmodern och några tarmar. Hon hann bli riktigt dålig innan jag opererade henne och tiden får utvisa om hon överlever. På ett annat missionssjukhus i närheten får inga kvinnor som man misstänker ha gjort abort komma in. De år helt enkelt förblöda utanför grindarna. Underbart kristet budskap från nunnorna där. Man försöker få igenom en modern abortlag i Kenya men kyrkan sätter sig emot det. I gårdagens tidning var det en helsidesannons från Biskopskonferensen där man fördömde alla försök att legalisera aborter och som det framkom mellan raderna även preventivmedel. Budskapet från dessa kyrkans män att det är bättre att kvinnor går till lokala abortörer och sedan dör hemma i hyddan. Ju mer man lyssnar på dessa präster, predikanter och imamer här inser man att de borde brinna i sina egna helveten. Självfallet är det islamska förtrycket värst även här men de andra kommer inte långt efter.

Strömmförsörjningen, som fö sjukhuset fick bara för några år sedan, är lite svajig. Den går titt som tätt. Det nationella nätet är synnerligen opålitligt. Nyligen ick sjukhuset en egen nödgenerator från Sverige i samarbete med donatorer i Nairobi. Initialt fungerade allt relativt tillfresställande. När strömmen gick satte generatorn igång automatiskt. Ungefär på samma sätt som på sjukhusen i Sverige. Dvs det skedde ibland. Sedan fick man bygga om hela systemet och då fungerade ingenting. Underhållsmänniskorna här förstod inte riktigt systemet. Ny ombyggnad följde och nu fungerar det tillfredsställande. Strömmen kommer tillbaka relativt fort när man tex opererar men någon större skilnad i ljus är det inte då det bara finns två glödlampor i oplampan av sex möjliga. Men det skall komma nya som passar snart ryktas det.

Sköterskornas fikarum

Sköterskornas fikarum är trevligt luftigt och modernt minimalistiskt. Kanske något at ta efter på Svenska sjukhus. Man kan spärra av en eller två parkeringsrutor och spänna upp en presenning över. Effektiviteten hade säkert gått upp.
Tidigare kom det en kvinna och sålde "Mandazi" varje morgon för några få shilling, en form av friterad munk, men nu har hon sannolikt dött så vi får klara oss utan.

Koloniala traditioner

Även i Kenya kan man få en Engelsk eller snarare Irländsk middag. Anita som har varit är i evigheternas evighet och syster Bridget som har varit här ännu längre bjudet av och till på middag. Anita är inte nunna men nästintill har hand om det mesta på sjukhuset men är eg anställd av AIDS projektet som är finansierat av tyskarna. Syster Bridget är ”matron” dvs översjuksköterska. Båda har koll på allt och alla. När man väl talar med dem så är religionen rätt långt borta och focus ligger på den praktiska drift av sjukhuset som har, som alla sjukhus, ont om pengar. Av och till får man gåvor och bidrag till olika projekt men pengar till själva driften lyser med sin frånvaro.
Till middag serveras det oftast stek med olika grönsaker. Igår svampar, inte magic dock, lätt sönderkokta morötter och lök. Förrätt GT, chips, oliver och lite annat. Trots att man är långt från civilisationen kan man hålla lite koloniala traditioner vid liv.