Nästa lounge

Passkontrollanten tittade på mig som om jag vore terrorist eller knarkare. Det sistnämnda har de ju gott om här. Dessutom skrapade han på mitt pass. Varför då? Trodde han att det var ett Tjetjenskt pass under?

Vita elefanter

Som jag tidigare nämnde fick sjukhuset i Mutomo en donation från en Amerikansk katolsk organisation så att de kunde köpa en rtg apparat. Det var relativt enkelt enl Ssr Bridget. Pater Francis uppenbarade sig från Texas, frågade vad de behövde o vipps så stod där en splitter ny Siemensmaskin för 50000$. En vit elefant stod i trädgården. Det såg ju fint ut. Problemet var dock att ingen kunde hantera maskinen. Utbildning, underhåll och service ingick inte i donationen. Nu löste man detta genom att en radiograf kom några gånger och lärde killarna hur man strålar. Kvaliteteten är relativt ok nu. Så är det med allt i donationsbranchen. Man kan rel lätt få pengar till stora projekt, maskiner eller annat som gör sig bra på bild. Man donerar, sätter upp maskinen och har en överlämningsceremoni med mycket tal, handskakningar och gärna någon MP som får pengar till en ny bil för att han inviger. Sedan får han en plakett på väggen. Bilderna publiceras i tidningen och på nätet och alla är glada. Att det sedan inte är just det som behövs mest av allt är en annan sak. Däremot att få pengar till driften av sjukhuset är helt omöjligt. Det finns inge som donerar pengar för att driva ett sjukhus ett år. Det är inte lika sexigt och gör sig inte på bild. Samma gäller pengar till underhåll eller egentligen inte heller till utbildning av personalen. Huset kan förfalla och det regnar in men en fin röntgen har man. Det innebär att sjukhuset egentligen aldrig kan utvecklas på ett strategiskt plan. Man har en ny röntgen men kan inte öka kvaliteten eller utveckla vad man kan använda den till. Man får en Incubator för att klara prematurer men de dör iaf eftersom man inte har kunskap om hur man använder den och ingen har råd att stoppa in sina barn i den. Personligen tror jag att donationsindustrin hade gjort större nytta om sjukhuset hade fått lugn o ro i ett år genom att betala driften så att de kunde utveckla sig än att hela tiden donera saker.

Cross over kitchen al´a Norge

En stilla fråga infinner sig. Är det någon som någonsin har ätit en maträtt från Norge som inte är brun, ser aptitlig ut, och duger som människoföda? Tänk efter en stund. Nej jag tror inte det. På något sätt har all culinaria där man förstör råvaror koncentrerats till oljelandet. Tag något gott, förstör det, överskölj det med något brunt och servera det. Sitter i regnet, har fö inte regnat här på 4 år, och tänker på den stackars krabban som hamnat i norrmannens klor. Ägaren av hotellet, en norrman som kallar sig dr men dessvärre inte är det och som har en revolutionerande och extremt effektiv nytt botemedel mot HIV/AIDS (mer om det senare) har utlovat en perfekt tillagad krabba till middag. ”Vi tar ut köttet, kryddar det, blandar  det med ””lite annat”””  stoppar det tillbaka i ugnen en stund och serverar det i skalet. Det är bara att äta”. Det där ”lite annat” borde ha fått mig att ana lite oråd. På bordet landar så småningom en oöverträffad rätt. En urgröpt krabba där köttet flyter i rikliga mängder fett blandat med championer och lök översköljt med brun sås. Gissa vad som serveras till denna kulinariska cross over. Ris? Nope, Pommes Duchesse? Nope. P-mos? Nope. Pommes? Nope. Nej till detta serveras halvkokt potatis med rikligt med stekt lök på toppen. Norsk couisinne när den är som bäst.  
Prova i stället denna Sukuma weeki, Kenyas nationalrätt efter get o Ugali.:

Sukuma Wiki Recipe

This is made out of any leafy green vegetable, mainly collards or kale. Incidently, sukuma wiki means 'to push the week' implying sukuma wiki is a food used to stretch the meals to last for the week. Man kan även ta gräs efter at ha klippt trädgården.

2 tablespoons fat
1 Onion
1 Tomato
A bunch of Sukuma (kale or collard greens), chopped Eller gräs.
Salt

Melt fat in a pot and add the onions. Stir well and saute for a bit. Add tomato and saute. Add sukuma and saute for a short time. Add 1/2 cup water and the add salt to taste. Let the mixture simmer until the sukuma has reached a desired tenderness.

Glutony

”Det är sååå fint i Afrika. Jättesnälla glada människor med vita tänder och sååå fina djur, ja o maten är u n d e r b a r!” Liknande kan man höra på lodgen efter en game drive när turisterna lutar sig tillbaka och blir serverade stora glas Tusker av lätt Masaiutklädda servitörer. Samma bild förmedlas tex av SvD resa ”Det verkliga Afrika” och faktiskt samtliga researrangörer. Man samlar en hop av folk som köpt en safariutstyrsel och packar in dem i en miljö som förmedlar bilden av kolonialism, spelar en afrikansk teater för dem och tar extremt hutlöst betalt av dem. De åker sedan hem med bilden av ”den glada negern” på näthinnan. Under tiden de ser på teatern göds de av närmast bulemiska mängder mat mellan två game drives som ursäkt.

0600 Te o kaka

0800 Frukostbuffé med cooking station, kakor, efterrätter, bacon, korv, soppa championer osv

1100 te o kaka

1300 Lunchbuffé med allt o lite till

1500 te o kaka

1900 Middag med minst 6 rätter

Samtidigt på andra sidan stängslet på Mombasas soptipp i ett skjul av i bästa fall korrugerat plåt, eller i Mutomo i ett skjul av lera äter halvnakna smutsiga människor sopor om de nu äter något överhuvudtaget. Jag undrar hur mycket den 4 åriga killen som vägde 2.3kg hade stoppat i sig så fet som han var innan han dog på sjukhuset?

Det är inte utan att jag undrar vad som är ”det riktiga Afrika”



Undertecknad på savannen



Kamrat Charon

Återuppstånden från de döda. Nu vet jag hur Jesus kände sig efter sin lilla sejour på korset, ja för all del jag vet tom hur han kände sig under sin lilla sejour. Här har man gått och trampat i avföring, både human och åsne, man har översköljts av litervis med var, ja tom druckit var förmodligen, man har grävt i varhålor där det bor organismer ännu okända för mänskligheten, man har inandats ångor på opsalar som skulle döda ett större däggdjur omedelbart. Har jag blivit sjuk av detta? Svar Njet! Frisk och stark som en afrikansk buffel har jag trampat vidare mot nästa vattenhål. Sen åker man till en lodge för att få välförtjänt rast och vila och vad händer? Döden kommer på besök efter att ha ätit grönsaker på buffén sköljda i bajsvatten eller något ännu värre. Några microber tog kommandot över min kropp. Fullständig systemkollaps. Inget fungerade i mer än 48h. Allt var nersläckt, persiennerna fördragna och skylten ”gått för dagen” uppe. Ropade man in i kontrollrummet ”hu hu någon hemma?” kom det inget svar. Efter att ha talat med min gamle kamrat Charon och faktiskt övervägt möjligheten att se ett afrikanskt sjukhus som patient så gjorde han en extratur bara för mig åt andra hållet och systemet kunde startas på nytt. I´m back!

Scenario 2, The sequel

Föreställ er följande scenario. Kring solnedgången i ett fjärran land i Afrique Noire efter en hård arbetsdag är Dr Livingstone på väg tillbaka till sitt älskade sjukhus där han under dagen räddat liv, missionerat och omvänt hedningarna till den enda sanna guden. Han har rundat av dagen med en tidning och en Guiness på den lokala klubben, språkat med honoratiores och utbytt erfarenheter om skörden, boskapen och livet. Nu när han är på väg över torget medan de sista solstrålarna tittar över bergen ser an plötsligt en vit man med sitt entourage. Stanley äventyraren har anlänt till stan. Hans bärare pustar ut medan han tittar sig runt och torkar svetten i pannan. Plötsligt får dessa två äventyrare syn på varandra. Stanley stelnar till och Dr Livingstone fastnar lite i steget. Men efter denna microsekund vänder sig Stanley och fortsätter sina göromål. Livet går vidare. Livingstone lite förvånat fortsätter även han över torget till sjukhuset som stänger sina portar efter honom. Det blir inget möte, det blir inga berömda ord och det blir inga häsningar utbytta. Historien tar en annan vändning.

Detta hände för någon dag sedan. Samme vite man, en stor svensk Rotarian, som vägrade hälsa på sjukhuset har åter invaderat stans bättre hotel och har tillbringat någon dag där utan att nedlåta sig att hälsa på kolleger. Jag kan köpa det. Varför skall man hälsa på någon trots att man är från samma land, samma branch och i slutändan gör samma saker. Men att man inte ens skickar iväg en nick som hälsning när man passerar varandra på någon enstaka meter säger en hel del. Hjälpbranchen är en märklig branch med en hel del märkliga aktörer. Men en sak har de gemensamt. Alla är rörande överens om att  hjälpverksamhet skall koordineras för att  största möjliga inpact men ingen vill bli koordinerad av någon annan. Eg vill man inte ha med andra att göra överhuvudtaget.

Misär

Multipel öppen lårbensfraktur varur det tömmer sig litervis med var. Efter att ha kollat på bilderna kan jag räkna till sex fragment som ligger huller om buller. Man skulle kunna likna dt en skallra. Planen var att rensa ytterligare en vecka och om inte det fungerar så amputera. et fanns gott om plats uppåt. ill min förvåning höll anhöriga på att lasta henne i en Matatu (""taxi"") för att ta henne till ett annat sjukhus. Med annat sjukhus menade dem hem. Hem för att dö upplyste jag dem men det lyssnades inte på det örat. Men som alla andra är hon kvar. Förodligen så gick det inte att sätta in henne i en Matatu.

Den andra farturen har inte läkt någonting överhuvudtaget på 6v. Hon kan ligga här til domedagen men inte blir et bättre för det. Får försöka skicka henne till ngt anat ställe. Men som vanligt är det fråga om pengar.

Amptationen är infekterad självfallet då han pillar av förbandet och sticker in olika saker som han hittar i sängen.

Ormbettet är kanske lite lite bättre. Men det finns inte en sena kvar. Så någon pingisspelare blir hon inte mer.

Changa´a

Jag kan inte undanhålla er dena fantastiska beskrivning, närmast recept, på Changa från Wikipedia och tidningen. Är det detta man dricker på barerna så är det inte konstigt att man dör knall o fall.

1 jäs mjöl, gäst, yoghurt, socker i 20 dagar
2 Tillsätt jetbränsle, formalin, baterisyra, feces (skit), gamla damunderkläder, kadaver
3 häll upp i ett High ball glas med någon isbit
4 dekorera med mango o cherry bär
5 Njut



Changaa or Chang'aa (literal meaning "kill me quick"^[1]) is an alcoholic drink which is popular in Kenya. Distilled from grains like millet, maize and sorghum, it is very potent. Its production and distribution is controlled in many cases by criminal gangs like the Mungiki. Gang violence in the Nairobi slum of Mathare escalated after local brewers asked another gang to intervene against the Mungiki when they increased their "tax" on the drink.^{[citation needed]}
Illegally brewed changaa could be purchased for around US$0.15^[2] to $0.25^[1] per glass. The alcoholic content is sometimes increased by adding substances like jet fuel, embalming fluid or battery acid, which has the effect of giving the beverage more 'kick'.^[1][3] Drinkers have suffered blindness or death due to methanol poisoning.^[2] In Nairobi slums like Korogocho, the water used to make the drink is often contaminated with feces, and women's underwear along with decomposing dead rats have been found in the drink during police raids.^[1]
The Kenyan government legalised the traditional home-brewed spirit in 2010, in an effort to take business away from establishments where toxic chemicals are added to the brew to make it stronger. ^[4] Under the new law, changaa must be manufactured, distributed and sold in glass bottles, and retailers must display health warning signs. Sale to individuals under age 18 is still prohibited, as is sale through automatic vending machines. Anyone making or selling adulterated changaa risks penalties of five million shillings, five years in jail, or both.^[5]

Chang’aa - Jet fuel 'makes brew stronger'
14/04/2005 13:00 - (SA)
News 24.com

Nairobi - Jet fuel has become a major component in a local illicit brew drunk by many urban poor in Nairobi, a local newspaper reported on Thursday.

The Daily Nation newspaper quoted a brewer and seller of the illegal changaa liquor in a Nairobi slum, saying airport workers sell jet fuel to a well established net of customers who sell it on to brewers in the city.

The brewer said jet fuel is used to make the drink stronger - and it is also much cheaper than traditional ingredients, making the profits higher.

The newspaper reports said brewers also use formalin, a chemical used to preserve bodies, to shorten the brewing period.

"We don't have the time to go through long processes of preparation (of the original changaa brew). The drunkards are readily available with money, and all they need is something to make them high," said Mama Pima, the slum brewer.

The traditional changaa is made of maize flour, sorghum yeast and different types of sugar, but takes 20 days to make. – dpa

Giving a new meaning to the phrase "getting high," jet fuel has become a major ingredient in the illicit changaa moonshine brew drunk by many urban poor in Nairobi. According to a distiller interviewed in the local media, airport workers sell purloined jet fuel to a network that in turn sells it to brewers in the city. The jet fuel is used to make the drink stronger, and has the added bonus of being much cheaper than traditional ingredients, making the profits higher. Another mystery ingredient used by the bootleggers is formalin, a chemical used to embalm bodies, which shortens the manufacturing time. Traditional changaa is made of maize flour, sorghum yeast and sugar, but takes 20 days to make.

Skutans besättning

Besättningen på sjukhuset består huvudsakligen av tre Kenyanska läkare och ett antal ”clinical officers”. Till det tillkommer en läkare från Läkarbanken av varierande specialitet och kompetens. Dr Amollo är chef och är en duktig  kliniker  som har sett det mesta. Som kirurg har en hel del att önska trots att han opererar patienter. Någon formell kirurgisk utbildning har ingen läkare, de flesta är autodidakter och hackar så gott de kan. De Kenyaner som är kirurger, ca 50 st,  är i Nairobi där de tjänar helt andra summor än de skulle göra på småsjukhusen. Privatpatienterna betalar 200 – 300000 Sh för en operation på privatklinikerna. En höft kostar 140000Sh.  Dr Sarah är mest intresserad av mödravård och kommer snart att försvinna till Nairobi för att bli konsult i Health management. Clinical officers har en tvåårig utbildning med ett års praktik. Utbildningen är synnerlien rudimentär och saknar all patofysiologi, anatomi och teori, enbart pattern recognition av sjukdomar som de sedan behandlar. De tar första stöten på mottagningen och sorterar ut de pat som beh se en läkare. Resten får antbiotika. Vad jag har sett så har rätt ringa kunskaper. Det liknar och arbetar till stor del som våra akutläkare. Eg är de inte intresserade av att lära sig något nytt utan kör i sina gamla banor. Någon diskussion om patienterna förekommer inte och frågor ställs inte eftersom det tolkas som svaghet och hot mot den egna ställningen. Vad som händer med de patienter som de själva behandlar och som inte ses av en läkare vet man egentligen inte, förutom att alla får antibiotika. De kallar sig också gärna dr. Någon diskussion förekommer eg inte heller mellan de andra läkarna utan alla sköter sitt. Ingen är speciellt intresserad av att det kommer utländska läkare förutom att de ses som en avlastning. Ingen är egentligen så intresserad av den kunskap som vi ev kan förmedla varken kliniskt, administrativt eller vetenskapligt. Våra behandlingsrutiner, diagnosmetoder och möjligheter är extremt långt härifrån. Överföra dem till denna miljö är närmast omöjligt ffa om man bara är här i några veckor och utan egentligen något mandat.  Man har dock ett relativt ambitiöst utbildningsmöte för all personal varje vecka. På något sätt gå det runt och kanske blir någon friskare.

Överbeläggning

För närvarande har vi 42 patienter på sjukhuset varav 8 kirurgiska, sedan tillkommer 10 tal som bara är här. Någon överbeläggning a la Sverige är det inte tal om. En allmän oro börjar sprida sig över att man snart inte kommer att ha pengar till löner eftersom de huvudsakligen betalas av patientavgifter. Att befolkningen inte har pengar ser vi även på att mottagningen har mindre och mindre besök. Folk har inte ens 50 Sh till besöket. En läkare här tjänar ca 70 – 100000 Sh, en sköterska ca 20000. Undersköterskorna får 7000Sh och hur de kan överleva på den summan är en gåta. Det talas om att permittera de anställda. Administrationen sköts huvudsakligen av nunnorna och jag måste tillstå att förutom de vanliga tosigheterna så sköter de sjukhuset rätt väl med de möjligheter och medel de har.

Guide Micheline

 Redan vid dörren ser man de delikata råvarorna som är närproducerade av lokala uppfödare De ligger elegant framdukade så att man redan vid dörren kan välja vilken detalj som skall tillagas på träkolsgrillen. Även här ser man restaurangens känsla för de lokala detaljerna. Träkolet med sin unika smak kommer från traktens producenter. Kyparen visar till bordet där man bekvämt kan luta sig tillbaka och välja från den rikliga menyn. Man har valt den nu så populära rustikt eleganta landsbygdsstilen på inredningen för att matcha de lokala råvarorna. Borden och stolarna kommer från traktens slottsmiljöer och har via antikvitetsbutiker nått hit och bildar perfekt harmoni. Även en liten detalj som tvättstället harmonierar. Man trivs från första stund. Efter en stund presenteras den snyggt upplagda rätten, Chévre au grill Mutomois, på antikt kinesiskt porslin. Det lokalt producerade brödet gjort på högproteinmjöl från trakten kommer samtidigt från bageriet bredvid. Maitre de hotel förklarar att ”skomakaren skall stanna vid sin läst”. De slaktar och grillar medan bagaren bakar. Köttet är perfekt grillat, rosa inuti och knaprigt utanpå. Inte en fettbit eller sena, mört så man kan dela bitarna med fingrarna. Som dagens bonus serveras Rénale chévre grille´. Några bitar grillad njure med omisskännlig smak. Drycken perfekt tempererad kommer en bouteille från den rikliga djupa källaren. Efter halva måltiden kommer kockarna på parad och vi kan inte annat än att ge dem stående applåd. Perfaitment! Vi kan bara gratulera till de synnerligen välförtjänta 3 stjärnorna

HIV o sånt

Prevalensen av HIV är enligt tidningarna lite drygt 8% för kvinnor och 5% för män. Men vad jag har förstått så ligger den högre hos fertila kvinnor. Ett land som Uganda som hade enorma siffror tidigare började tala öppet om HIV och siffrorna gick ner men har nu åter börjat tiga och har planat ut. Även här talar man mer och mer om HIV och är mer öppen. Kyrkan propagerar avhållsamhet isf att befolkningen skall skydda sig med självfallet dåliga resultat. Så trots att alla är religiösa och tillbringar timmavis i veckan på att lyssna på präster och predikanter har just det budskapet inte gått fram. Att männen har ett ”reservhjul” är mycket vanligt. Dock lär det vara dyrt eftersom de måste betala allt för alla och de Kenyanska kvinnorna nöjer sig inte med lite enl Dr Sarah. Det har hänt även här att det kommer flera familjer och älskarinnor till dödsbädden med lite konflikt som följd. Ett hus i Nairobi blev tömt av älskarinnan innan frun kom hem från sjukhuset där hennes man just dött. Att gå till prostituerade är ett utbrett nöje. Tom Mutomo har flertal bordeller maskerade som "lodging & bar. På ett annat sjukhus där jag arbetade tidigare i Kenya gick den lokale läkaren förbi bordellen varje dag innan han gick hem till hustrun. Han var förvånad och undrande att jag inte ville gå med honom efter jobbet o ha lite trevligt. Det är vanligt att man i byarna byter fruar, övertar fruar och skaffar fler fruar. Är det då konstigt att HIV sprids? Att det börjar bli mer öppet i samhället ser man dock på kontaktannonserna i tidningarna. ”Good looking, god fearing educated 30y old HIV positive lady looks for a serious relationship with a god fearing economicaly stable man” Jag har sett det bland kvinnoannonserna men inte bland män. Med den svenska öppenheten skulle jag vilja se motsvarande, that would be the day.

Don´t say bread - say supa!



Min suplyer



Min bar





Till och med brödet super



Det som Kenyanerna verkligen är bra på är att ta livet av sig på alla möjliga effektiva sätt. Det räcker inte att ha det dåligt och inte ha mat för dagen så att folk svälter ihjäl. Nej man gör det gärna lite värre. Vi har redan nämnt trafiken som tar livet av en massa folk dagligen genom berusade chaufförer, överlastade skrotbilar och obefintliga vägar och allmän körning som Tattare. Att stjäla bränsle är en annan sport som tar många liv. Det vanliga scenariot är at man borrar hål i pipelines eller i tankbilar som står parkerade. Sedan när det börjar läcka så springer alla dit med dunkar och tankar upp. Vanligen är det diesel och det fungerar bra men ibland som nu senast i Nairobi var det bensin i ledningarna. Den rann ut via dels borrhål och dels via gamla utslitna packningar och ventiler. Alla i slumkvarteret såg si chans och sprang dit medan bensinen rann ner i vattenfyllda diken och spreds sig effektivt i hela området. Sedan slängde någon ner en fimp i diket med känt resultat. Hela kvarteret tog eld och hundratals döda. Varje dag läser man om tankbilar som tar eld. Något som är populärt nu är att dricka Changa ”sprit”. Halvindustriella produkter med fantasieggande namn som Yakazoma, Big man och Banana heaven säljs på olika barer. Problemet är at det inte är ren sprit utan sprit utblandad med olika kemikalier som folk dör av eller i bästa fall blir blinda av. Ofta använder man sig av folk utan pengar som lastar av varorna. De får en ordentlig dos innan de börjar och sedan ser man om de dels överlever och dels inte blir blinda. Gör de det så lastar man av och säljer annars kör man det vidare och provar en annan bar där de kanske är resistenta. Dagligen minst 20 – 30 döda enligt tidningarna. Politikerna har ”löst problemet” genom att minska öppettiderna på barerna, de får inte öppna före 10, och genom en ny lag som säger att all alkohol måste säljas i glasflaskor. Kloka beslut.

Tattare

Folk kör som Tattare i Kenya. Fast möjligen ännu värre. Läser man tidningar varje dag så noterar man att det dör 100 tals i trafikolyckor dagligen. I en olycka kan det dö 20 - 30 pers.  En Matatu, minibuss för normalt ca 10pers, som sköter de flesta transporter i landet kan ha 50 passagerare. Igår välte en Matatu med 55 skolbarn ner i en ravin. Bussar kolliderar med lastbilar, motorcyklister krockar eller bara faller av. Ingen har körkort. Alla har "driving permit". Det får man om man betalar ca 5000 Sh, ca 350 kr. Det gäller sedan för alltid om man betalar en o annan muta. Tillståndet får man utan att kunna köra, det lär man 
sig under tiden. Ett körkort kostar för mycket och behövs egentligen inte. Alla fordon är överlastade. Polisen gör razzior men det löses med en slant. De som har råd dricker gärna ett o annat glas för at samla styrka innan de ger sig ut på motorcyklarna. Inte så konstigt med de här vägarna. Sen faller de av i bästa fall eller krockar med åsnor, getter, höns, barn eller fordon och bryter armar o ben. Hade en kille som sladdade av vägen på en orm efter att ha varit på Green corner hospitality hotel och druckit hemmagjorda kemikalier. Det är en kombinerad bordell och bar i stan varifrån det utgår många olyckor.

Verdun

Efter helgen låg det bara totalt desolata fall på avdelningen. När jag kom upp såg det ut som om jag skulle gå rond på patologen. Ingen rörde sig i sängarna och alla såg mer eller mindre döda ut. Dessutom luktade et död och förruttnelse i värmen. Inte en vindpust hade hittat in. Lukten påminde mig om lukten på sjukan i skyttegraven vid Verdun. Alla patienterna är infekterade överallt. Det finns inte ett sår som det inte rinner var ur. Jag skulle kunna bygga en VM bassäng och fylla den med var på gården och bredvid en till som är fylld med antibiotika. Alla får Cloxacillin, Metronidazol och Garamycin för vad de än söker. Det är stadartblandningen. När man frågar varför de får antibiotika får man oftast inget svar. Egentligen är det inte konstigt att alla badar i var. Dels kommer de sent med sina skador och dels saknas det hygienrutiner som fungerar. En ung kvinna med öppen femurfraktur hade varit hemma i dagar innan hon kom in. Det sprutar var ur såret. Hon hade klättrat i träd för att samla frön som hon skulle koka till barnen. Nu har familjen inte pengar till operation så hon får ligga i några månader. Ormbettet är katastrofalt. För varje dag är det mindre och mindre av senorna och musklerna. Funderar på att amputera men på vilken nivå? Min amputation som var ren har nu också blivit infekterad då han ligger i en lindrigt ren säng och pillar på sin stump. På lilla op salen har man en spann med rengöringsmedel och en trasa. När varet, blodet och allt annat som finns i en kropp runnit ut på galonskynket och golvet torkar man av först op bordet och sedan golvet. Vatten byter man ibland och trasan aldrig under dagen. Sen torkar man igen efter nästa patient. Doktorerna som ser sig som för lite mer gör allt i sina civila kläder med ett gummiförkläde. Samma gäller teknikerna som assisterar. Men de har iaf en sjukhusskjorta på sig, Dr Amolo får binda fast sin slips så att den inte flyr. Förband byter man sällan så där bor livsformer som inte är kända för mänskligheten. Det är eg inte heller konstigt då allt kostar och folk har inga pengar. Jag känner mig som Semmelweiss när jag försöker förklara och införa nya rutiner. .

Ohyfsat

Gick genom sjukhuset idag och plötsligt såg vi muzungus som gick runt tillsammans med översköterskan och kollade på saker. Till vår extrema förvåning så visade det sig att det var en  svensk! Några Rotarydistrikt i mellansverige driver någon form av eget biståndsprojekt här efter en konflikt med Läkarbanken. Det absolut mest sjuka på hela historien är att killen har varit här i minst en dag, sovit på sjukhuset och inte kommit upp och sagt hej trots at han mycket väl vet att det här finns svenska kolleger som arbetar. Så beter sig en unge som surar, som inte är uppfostrad. Ohyfsat!

Lördag förmiddag

Börjar som vanligt md rond. I viss mån börjar jag uppskatta datajournaler eftersom allt skivs för hand och är helt ostrukturerat och fullständigt oläsligt.  Vita A4 papper där man skriver  två kollumner. På mottagningen har de datajournal med, hör och häpna, e recept som går till egna apoteket. Lm skrivs ut styckevis.

 Opererad i Kitui eftersom an har varit sned i benen. Genus varus. Vad vet jag, jag är ingen ortoped. Nu var det infekterat under gipset. Tog den fega utvägen och skickade honom tillbaka. Det enda familjen visste var när han var opererad men inte vad man hade gjort.

Gröt på benet sen ngn vecka. Börjar se ok ut enligt vad jag kan se. 

Ascitestappning. Förvånandsvärt många har ascites som inte har med cancer att göra. Eller iaf vad patologen säger. Om han ens tittar i microscopet. Det finns inga möjligheter att undersöka med CT.  Många har ascites av TB.

Underarmsfraktur för några dagar sedan. Familjen väntade at komma in till det var lördag och marknad och de skulle hit ändå.  

Ormbett. Denna kvinna blev biten i sin hydda/hus av en kobra. De lesta kommer inte in eftersom de dör innan men hon kom in för några dagar sedan och fick bla serum och överlevde. Handen var lite svullen och det såg på det stora hela rätt ok ut. Som alla andra fick hon antibiotika. Skrev ut henne igår då det var i stort sett bra men hon gick inte hem, som alla andra, då hon inte hade pengar. Idag såg det ut såhär. Svullet, necrotiskt, luktade död o förruttnelse och droppade var o annat ur året. När jag lyfte på locket var det necrotiskt ner till fascian och ligamenten höll/håller på att gå åt pipan. Necrosen fortsätter långt in under. Nu får vi se vad som händer de närmasta dagarna. Ormar är inget man leker med.

En byskola

Tillsammans med tandläkaren besökte vi en skola i närheten för at kontrollera barnens tänder.  Det stod ett gäng och väntade vid grinden för at släppa in oss under glada tillrop. Kände oss lite som Fluortanten som kommer. Skolan har ca 300 elever från 3 år(!) till 15. De minsta hade faktiskt också lektioner. All teknisk utrustning lyste med sin frånvaro. Inte en dator eller tv så långt ögat kunde se. Bara gamla affischer som i folkskolan och egenhändigt tillverkade planscher från gamla säckar. I motsats till Sverige var det däremot ordning på barnen. (jag vet att jag låter som en stofil) När vi blev presenterade så stod där 300 tysta barn på skolgården och lyssnade på rektorn och på oss när vi presenterade oss. Sedan ställde de sig på långt led och gapade så att tandläkaren kunde undersöka dem. Det man slås av är att tandstatus är omvänt mot Sverige. De med sämst socioekonomiskt status har bäst tänder. De äter inte snask och socker vilket de med lite bättre status gör. Barnen får, iaf fn, lunch. Någon organisation betalar för lunchen som kokas i skolköket. Ugali, bönor, välling (god) och något odefinierbart serveras varje dag. Skolavgiften är ca lite drygt 150 kr om året. Enligt rektorn och lärarna är det dyrt för föräldrarna i just detta området. Har man dessutom många barn blir det pengar av det. Jämför det med knappt 2000 kr på Holy Family som drivs av Katolska kyrkan. Självfallet är den senare skolan vida överlägen men det är intressanta jämförelser. Huvuddelen av böckerna har någon form av religiöst innehåll. I alla fall hänvisas det till bibelverser och religion överallt i böckerna. Darwin är en tämligen okänd figur. Tom COn på sjukhuset visste inte vem han var och på fullt allvar trodde, trots ”medicinsk” utbildning att gud hade skapat allt på en eftermiddag, eller om det är 6 dagar. Byskolan var associerad till kyrkan så det är möjligt att det finns skolor som har en lite mer verklighetsanpassad utbildning.