Nästa lounge

Passkontrollanten tittade på mig som om jag vore terrorist eller knarkare. Det sistnämnda har de ju gott om här. Dessutom skrapade han på mitt pass. Varför då? Trodde han att det var ett Tjetjenskt pass under?

Vita elefanter

Som jag tidigare nämnde fick sjukhuset i Mutomo en donation från en Amerikansk katolsk organisation så att de kunde köpa en rtg apparat. Det var relativt enkelt enl Ssr Bridget. Pater Francis uppenbarade sig från Texas, frågade vad de behövde o vipps så stod där en splitter ny Siemensmaskin för 50000$. En vit elefant stod i trädgården. Det såg ju fint ut. Problemet var dock att ingen kunde hantera maskinen. Utbildning, underhåll och service ingick inte i donationen. Nu löste man detta genom att en radiograf kom några gånger och lärde killarna hur man strålar. Kvaliteteten är relativt ok nu. Så är det med allt i donationsbranchen. Man kan rel lätt få pengar till stora projekt, maskiner eller annat som gör sig bra på bild. Man donerar, sätter upp maskinen och har en överlämningsceremoni med mycket tal, handskakningar och gärna någon MP som får pengar till en ny bil för att han inviger. Sedan får han en plakett på väggen. Bilderna publiceras i tidningen och på nätet och alla är glada. Att det sedan inte är just det som behövs mest av allt är en annan sak. Däremot att få pengar till driften av sjukhuset är helt omöjligt. Det finns inge som donerar pengar för att driva ett sjukhus ett år. Det är inte lika sexigt och gör sig inte på bild. Samma gäller pengar till underhåll eller egentligen inte heller till utbildning av personalen. Huset kan förfalla och det regnar in men en fin röntgen har man. Det innebär att sjukhuset egentligen aldrig kan utvecklas på ett strategiskt plan. Man har en ny röntgen men kan inte öka kvaliteten eller utveckla vad man kan använda den till. Man får en Incubator för att klara prematurer men de dör iaf eftersom man inte har kunskap om hur man använder den och ingen har råd att stoppa in sina barn i den. Personligen tror jag att donationsindustrin hade gjort större nytta om sjukhuset hade fått lugn o ro i ett år genom att betala driften så att de kunde utveckla sig än att hela tiden donera saker.

Cross over kitchen al´a Norge

En stilla fråga infinner sig. Är det någon som någonsin har ätit en maträtt från Norge som inte är brun, ser aptitlig ut, och duger som människoföda? Tänk efter en stund. Nej jag tror inte det. På något sätt har all culinaria där man förstör råvaror koncentrerats till oljelandet. Tag något gott, förstör det, överskölj det med något brunt och servera det. Sitter i regnet, har fö inte regnat här på 4 år, och tänker på den stackars krabban som hamnat i norrmannens klor. Ägaren av hotellet, en norrman som kallar sig dr men dessvärre inte är det och som har en revolutionerande och extremt effektiv nytt botemedel mot HIV/AIDS (mer om det senare) har utlovat en perfekt tillagad krabba till middag. ”Vi tar ut köttet, kryddar det, blandar  det med ””lite annat”””  stoppar det tillbaka i ugnen en stund och serverar det i skalet. Det är bara att äta”. Det där ”lite annat” borde ha fått mig att ana lite oråd. På bordet landar så småningom en oöverträffad rätt. En urgröpt krabba där köttet flyter i rikliga mängder fett blandat med championer och lök översköljt med brun sås. Gissa vad som serveras till denna kulinariska cross over. Ris? Nope, Pommes Duchesse? Nope. P-mos? Nope. Pommes? Nope. Nej till detta serveras halvkokt potatis med rikligt med stekt lök på toppen. Norsk couisinne när den är som bäst.  
Prova i stället denna Sukuma weeki, Kenyas nationalrätt efter get o Ugali.:

Sukuma Wiki Recipe

This is made out of any leafy green vegetable, mainly collards or kale. Incidently, sukuma wiki means 'to push the week' implying sukuma wiki is a food used to stretch the meals to last for the week. Man kan även ta gräs efter at ha klippt trädgården.

2 tablespoons fat
1 Onion
1 Tomato
A bunch of Sukuma (kale or collard greens), chopped Eller gräs.
Salt

Melt fat in a pot and add the onions. Stir well and saute for a bit. Add tomato and saute. Add sukuma and saute for a short time. Add 1/2 cup water and the add salt to taste. Let the mixture simmer until the sukuma has reached a desired tenderness.

Glutony

”Det är sååå fint i Afrika. Jättesnälla glada människor med vita tänder och sååå fina djur, ja o maten är u n d e r b a r!” Liknande kan man höra på lodgen efter en game drive när turisterna lutar sig tillbaka och blir serverade stora glas Tusker av lätt Masaiutklädda servitörer. Samma bild förmedlas tex av SvD resa ”Det verkliga Afrika” och faktiskt samtliga researrangörer. Man samlar en hop av folk som köpt en safariutstyrsel och packar in dem i en miljö som förmedlar bilden av kolonialism, spelar en afrikansk teater för dem och tar extremt hutlöst betalt av dem. De åker sedan hem med bilden av ”den glada negern” på näthinnan. Under tiden de ser på teatern göds de av närmast bulemiska mängder mat mellan två game drives som ursäkt.

0600 Te o kaka

0800 Frukostbuffé med cooking station, kakor, efterrätter, bacon, korv, soppa championer osv

1100 te o kaka

1300 Lunchbuffé med allt o lite till

1500 te o kaka

1900 Middag med minst 6 rätter

Samtidigt på andra sidan stängslet på Mombasas soptipp i ett skjul av i bästa fall korrugerat plåt, eller i Mutomo i ett skjul av lera äter halvnakna smutsiga människor sopor om de nu äter något överhuvudtaget. Jag undrar hur mycket den 4 åriga killen som vägde 2.3kg hade stoppat i sig så fet som han var innan han dog på sjukhuset?

Det är inte utan att jag undrar vad som är ”det riktiga Afrika”



Undertecknad på savannen



Kamrat Charon

Återuppstånden från de döda. Nu vet jag hur Jesus kände sig efter sin lilla sejour på korset, ja för all del jag vet tom hur han kände sig under sin lilla sejour. Här har man gått och trampat i avföring, både human och åsne, man har översköljts av litervis med var, ja tom druckit var förmodligen, man har grävt i varhålor där det bor organismer ännu okända för mänskligheten, man har inandats ångor på opsalar som skulle döda ett större däggdjur omedelbart. Har jag blivit sjuk av detta? Svar Njet! Frisk och stark som en afrikansk buffel har jag trampat vidare mot nästa vattenhål. Sen åker man till en lodge för att få välförtjänt rast och vila och vad händer? Döden kommer på besök efter att ha ätit grönsaker på buffén sköljda i bajsvatten eller något ännu värre. Några microber tog kommandot över min kropp. Fullständig systemkollaps. Inget fungerade i mer än 48h. Allt var nersläckt, persiennerna fördragna och skylten ”gått för dagen” uppe. Ropade man in i kontrollrummet ”hu hu någon hemma?” kom det inget svar. Efter att ha talat med min gamle kamrat Charon och faktiskt övervägt möjligheten att se ett afrikanskt sjukhus som patient så gjorde han en extratur bara för mig åt andra hållet och systemet kunde startas på nytt. I´m back!

Scenario 2, The sequel

Föreställ er följande scenario. Kring solnedgången i ett fjärran land i Afrique Noire efter en hård arbetsdag är Dr Livingstone på väg tillbaka till sitt älskade sjukhus där han under dagen räddat liv, missionerat och omvänt hedningarna till den enda sanna guden. Han har rundat av dagen med en tidning och en Guiness på den lokala klubben, språkat med honoratiores och utbytt erfarenheter om skörden, boskapen och livet. Nu när han är på väg över torget medan de sista solstrålarna tittar över bergen ser an plötsligt en vit man med sitt entourage. Stanley äventyraren har anlänt till stan. Hans bärare pustar ut medan han tittar sig runt och torkar svetten i pannan. Plötsligt får dessa två äventyrare syn på varandra. Stanley stelnar till och Dr Livingstone fastnar lite i steget. Men efter denna microsekund vänder sig Stanley och fortsätter sina göromål. Livet går vidare. Livingstone lite förvånat fortsätter även han över torget till sjukhuset som stänger sina portar efter honom. Det blir inget möte, det blir inga berömda ord och det blir inga häsningar utbytta. Historien tar en annan vändning.

Detta hände för någon dag sedan. Samme vite man, en stor svensk Rotarian, som vägrade hälsa på sjukhuset har åter invaderat stans bättre hotel och har tillbringat någon dag där utan att nedlåta sig att hälsa på kolleger. Jag kan köpa det. Varför skall man hälsa på någon trots att man är från samma land, samma branch och i slutändan gör samma saker. Men att man inte ens skickar iväg en nick som hälsning när man passerar varandra på någon enstaka meter säger en hel del. Hjälpbranchen är en märklig branch med en hel del märkliga aktörer. Men en sak har de gemensamt. Alla är rörande överens om att  hjälpverksamhet skall koordineras för att  största möjliga inpact men ingen vill bli koordinerad av någon annan. Eg vill man inte ha med andra att göra överhuvudtaget.